Det gör ont i hela mig...
Vädret var så konstigt den dagen mamma dog. Det regnade och blåste hela förmiddagen och precis efter mamma gått bort så var det som pappa sa, att himlen öppnade sig. Det regnade jättemycket en liten stund sedan blev det ljusare och solen kom fram.
Vi hade några timmar tillsammans med mamma allihopa innan begravningsbyrån kom och hämtade henne. Kvh kom och kopplade bort smärtpumpen och band ett vitt band runt hennes handled och ankel. Dom frågade om de skulle ta på mamma andra kläder men då tittade jag och min moster på varandra och vi tänkte likadant: att vi ville klä på mamma själva. Så jag och syrran gick till mammas garderob och valde ut hennes favoritkjol och en fin top till som det var fjärilar på. Alla lämnade mig och min moster ifred när vi skulle ta på mamma kläderna. Det kändes bra att göra det även fast vi hade ögonen fyllda med tårar under hela tiden. Vi sa inte så mycket till varandra utan vi tog på mamma kläderna lugnt och stilla. Jag hämtade hennes rosa läppstift som hon hade haft på sina läppar dagligen i jag vet inte hur många år, och jag målade hennes läppar. Sedan borstade jag hennes hår. Vi kallade in alla när vi var klara och vi satt bredvid mamma tills dom kom och tog henne ifrån oss.
Jag tog en ring från mammas finger och satte på mitt, en ring jag har haft på mig varje dag nu sedan mamma lämnat oss.
Efter ett tag såg vi hur lugn mamma såg ut, precis som hon hade hittat ro liksom. Det var en lättnad att se kan jag säga för precis efter hon hade dött så såg hon inte lika lugn ut lilla mamma. Jag gick ut i mammas älskade trädgård och plockade 2 olika sorters blommor, en Hortensia och en som jag tror var Hibiskus. De enda blommorna i trädgården som fortfarande var fina och utslagna. Jag la dom på mammas bröst och vi skrev varsitt brev och la sidan om henne.
Jag kände mig stressad över att dom skulle komma och "ta" mamma ifrån oss. Ville bara ha mer och mer tid tillsammans med henne. Efter ett tag kände vi hur kall hon började bli som var väldigt obehagligt att behöva känna. Kunde inte sluta titta på henne eller pussa och krama henne. Allt bara kändes så overkligt och orättvist.
Allting blev så verkligt när jag ser 2 begravnings killar i svarta kostymer i dörr öppningen. Dom tog fram en bår, la över mamma på den och la ett vitt lakan över henne. Sedan bar dom ut henne till den hemska bilen. Sista gången mamma var hemma och aldrig mer skulle komma tillbaka. Det går inte att beskriva alla känslor man hade inom sig.Hur dumt det än kändes då så tog jag kort från början till slutet, till och med när dom bar in mamma i bilen. Är för privata bilder att lägga upp så dom behåller jag för mig själv! Jag är så glad att jag har så mycket bilder från alla stunder, jobbiga men kärleksfulla bilder. Jag tittar på dom ofta ofta och saknar mamma varenda dag. Tänk att det är 1 år sedan nu den 2 September! Allting kändes fortfarande som igår!
Jag sov i soffan den natten, pappa sa att jag kunde sova i mammas säng men det tyckte jag att pappa skulle göra, Pappa sa god natt och gick upp och la sig. Han kom ner igen till mig efter bara en liten stund, var ledsen och la sig i soffan bredvid mig. Han bröt ihop och frågade sig själv hur han skulle kunna klara sig utan mamma och att han kände sig ensam. Jag tröstade och kramade om honom.
Vi trodde nog inte att det skulle gå så himla snabbt i slutet för mamma, jag var hos henne bara 3 dagar innan hon dog och visst, jag såg försämringar hos henne för varje dag. Vi hade ju sett henne försvinna lite lite för varje dag som gick och hon var inte sig själv alls de sista 2 veckorna. Jag letade tecken på henne för varje gång jag var där, i och med vi inte visste hur lång tid vi hade kvar med henne. Och de flesta saker som jag hade läst om vad som händer med en person i livets slutskede, det hade ju mamma.
En sak jag bär med mig starkt nu efteråt det är när jag och min moster lyckades ducha mamma. Vi hade frågat henne innan men då ville hon inte. Sen en dag så sa hon ok på det och vi blev så glada. Det var lite bökigt med att förbereda, så att hon inte skulle halka, var sladden till pumpen skulle hänga och vem som skulle göra vad. Men mamma njöt verkligen av det och hon satt och blundade hela tiden. Hon var inte ledsen eller sa att hon hade ont. Jag sa till henne efteråt hur gott hon luktade och mamma log lite smått. Mamma...som jag saknar dig!!
Åhhhh Lotta.......
För ett par veckor sedan träffade jag en gemensam "bekant" till oss som väntar samtal från dig om ni inte redan har varit i kontakt.
Skicka ett mail till mig så får du ett nr och jag berättar mer.
Mamma o jag tänkte snart köra till Emma och hämta upp dig på vägen.
Kram
[email protected]