En tid utan mamma!

Sov ungef'är 2 timmar första natten efter mamma dött. Orolig och ledsen, låg och funderade mycket. Letade dikter på nätet som jag ville ha till begravningen. Hade många fysiska besvär som jag fortfarande idag känner av dagligen. Hade obehagliga stickningar i bröstet som strålade ner mot magen, illamående varje dag och ångest attacker som jag aldrig hade haft någonsin i hela mitt liv. 
Det var alldeles för mycket vi i familjen skulle göra och tänka på dagarna efter. Egentligen ville vi bara bli lämnade ifred men vi visste ju att det var mycket som behövde ordnas.
Vi körde till begravningsbyrån och kollade i en massa pärmar jag, pappa och Alex. Vi berättade hur mamma ville ha det på begravningen, jag frågade nämligen mamma några månader innan hon dog om begravningen. Jävligt jobbigt att behöva göra men mamma blev inte ledsen när vi pratade om det utan hon verkade mest lättad faktiskt. 
Att sitta där och välja ut saker till sin mammas begravning kändes bara så sjukt. Vi var mest någon annanstans i huvudet kan jag säga och gjorde var mest där för att vi var tvungna. Vi berättade vilken låt mamma ville ha och bestämde att den skulle spelas på fiol. Hon sa att hon alltid började gråta när hon hörde den låten.
Valde en vit kista och mammas favoritblommor- rosa garbara, hortensia, vit dahlia, rosor och rosa brudslöja. Mamma älskade nämligen rosa och vitt.Sen valde vi 2 olika psalmer som vi visste att mamma tyckte var fina.
 
Vi kom överens med begravningsbyrån att vi ville se mamma en sista gång i kapellet. Jag längtade efter att få se henne! Hon låg i kistan vi hade valt ut till henne och en massa ljus tända runt omkring henne. Det kändes skönt att få se henne samtididgt som vi visste att det var sista gången. Hon var så kall så kall, lustig känsla att ta in och tårarna bara forsade på oss. Men hon såg "nöjd" ut mamma och jag hade hennes läppstift med mig och jag målade hennes läppar en sista gång. 
 Var jag än gick i huset där hemma så såg jag mamma överallt. Jag längtade inte längre efter att åka dit. 
Jag gick förbi hallen där hennes handväska hängde, jag öppnade den och tog fram hennes parfym som hon alltid hade i väskan. Jag tog lite av hennes parfym på mig och gick sedan och luktade på den hela dagen. Kläderna hon hade haft på sig de sista veckorna låg framme i vardagsrummet, jag lät dom ligga kvar där. Hennes favorit jacka och scarfs bredvid väskan i hallen...ja allting blev jobbigt och jag bröt ihop för lilla minsta påminnelse. Målade mina naglar med hennes nagellack och tog hem en av hennes hårborstar. Allt för att på något sätt ha kvar henne hos mig så mycket som möjligt.
 
 
 
 
Sarah
2014-08-31 @ 14:23:05
URL: http://CheerSarah.devote.se

Så hemskt :(

Linda Reimer
2014-09-02 @ 17:00:50

:´(




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

enangeltillmamma.blogg.se

Min bästa vän och mamma- Följt dig genom 5 tuffa år med cancern. Samtidigt som jag brottats med så mkt annat negativt som hänt på en och samma gång. Och jag frågar mig själv varje dag: Varför!? Kommer jag någonsin att må bra igen? Och varför är psykisk ohälsa ett så laddat ämne? ********************************************* "Var inte rädd för att se sörjande gråta. Vi är inte arga. Vi saknar en vi älskar"

RSS 2.0