Lilla Sebastian kom till oss!
Jag och syrran var på ultraljud dagen innan Sebastian kom. Vi skulle kolla mer exakt vilken vecka Emma var i. Bm trodde Emma var i v 39 när vi var där. Alltså hade hon fel förra ultraljudet, och vi hade bara vetat om att Emma skulle ha bebis ca 1 månads tid. Så allt blev så bråttom med att köpa saker till bebben och vi kunde knappt förstå att det var sant. Det var ju bara sånt som man pratat med vänner om, att man inte kunde förstå hur man inte kunde märka att man är gravid. Och så händer det min egen syster!
Bm föreslog igångsättning med tanke på hur vår situation var med mamma så sjuk, så att mamma skulle hinna träffa bebisen. Sen var ju bebisen klar att komma ut så hon såg ingen mening med att vänta. Emma sa ja direkt och vi tyckte det verkade vara det bästa. Så Emma hade tid för igångsättning dagen efter kl 9 på morgonen.
Vi kör hem och visar mamma och pappa bilderna på bebben. Efteråt tittar mamma mig djupt in i ögonen och säger:- Ta hand om henne!
Jag hade frågat Emma några veckor tidigare om hon ville att jag skulle vara med på förlossningen, och det ville hon. Så jag körde hem på kvällen till Johan och barnen och packade en väska men även för att fira min Alva som skulle fylla 2 år samma dag som igångsättningen. Jag ställde klockan på 6 där på morgonen, hör Alva ligga och småprata i sin säng och jag väcker Johan. Mitt i det ringer Emma och säger att vattnet har gått och hon frågade om hon skulle åka in till sjukhuset. Jag lugnade henne och sa att hon kunde åka in så hon var där när hon ändå hade tid kl 9. Jag och Johan väckte Alicia och vi gick in och sjöng för Alva och hon fick sina paket. Stressad som jag kände mig körde jag så snabbt jag kunde till Kristianstad! Gick rakt upp till förlossningen och in ett rum där Emma låg med värkar och pappa satt bredvid. Pappa körde iväg en stund och sa att han kom tillbaka halv 1 för då var bebisen ute. Ha ha tänkte jag! Så fort trodde jag inte det skulle gå.
Men jodå, lilla Sebastian kom precis innan halv 1 och jag fick klippa navelsträngen. Kändes otroligt konstigt att vara med om något sånt när ens mamma var på väg ifrån oss. Allting på en och samma gång. Och det blev en pojke, precis vad mamma önskade. Vi sov på bb 1 natt, kände oss stressade över att komma hem till mamma.
Ett av mina favoritkort på mig och mamma!
Vi kom hem till mamma och pappa på em dagen efter. Jag gick in till mamma, kramade om henne och sa att bebisen var hemma nu. Hon fick så stora ögon och hon såg så pigg ut när jag berättade det. Sen kom pappa in med Sebastian i famnen. Mamma blev så ledsen och glad på samma gång och hon sa att hon önskade att hon hade haft ork att få vara med på förlossningen. Hon sträckte ut sina armar mot Sebastian och hon höll honom i sitt knä en bra stund. Lite senare somnade de tillsammans i mammas säng och vi passade på att ta en massa kort för de var såå fina.
Jag tog mycket kort på mamma den sista tiden, mest för att minnas vår sista tid tillsammans. Och det är jag så glad för att jag gjorde. Och mamma sa aldrig till mig att jag inte fick ta kort på henne utan hon bara fann sig i det. Hon visste väl på något sätt hur mycket det betyder för mig nu i efterhand.
Jag skrev även dagbok sista månaderna för att jag skulle kunna gå tillbaka och läsa om det som hänt när jag ville. När man har så mycket runt omkring sig så är det ibland bra att ha det nerskrivet. Med tanke på hur glömsk jag hade börjat bli och så trötta vi allihopa var, så kanske man inte hade koll på allt som hade hänt om jag inte hade skrivit ner det. Jag har alltid tyckt om att skriva och det är väl min bearbetning nu i efterhand. Jag kommer ihåg den här dagen som om det vore igår! Och känslorna jag hade då och fortfarande svämmar över dagligen. Att vi allihopa i familjen kände att det var nog nu och att det räckte nu att mamma skulle ha det så här, att hon motbevisade läkaren som sa trodde det handlade om dagar som mamma hade kvar efter Hospice tiden. Mamma ville vara kvar in i det sista och hon sa ju att hon inte var färdig. Och hon hann träffa Sebastian...konstigt nog!! Åh mamma åh mamma....som jag älskar dig!!!
Jag sov med Emma och Sebastian de första nätterna. Sen körde vi hem till mitt hus några dagar för att låta mamma ha lite lugn och ro men även för att Emma skulle kunna fokusera lite bara på Sebastian. Alicia och Alva var spända och tyckte det var mysigt med en liten bebis här hemma.
