Så sjukt allting känns!!!
Jag har lärt mig att sköta saker helt själv många gånger. Har varit svårt och är svårt men jag har förstått att jag inte kan gå och vänta på en viss figur i mitt liv, ingen kommer någonsin bli som mamma och min egen pappa har hittat den rollen han vill vara...dock utan sina barn knappt i hans nya liv. Känns extra jobbigt för vi alltid haft en bra relation jag och pappa, hade vi inte haft det under alla år, så hade det nog känts lättare nu.
I slutändan får väl jag också lyssna bara på mig själv och göra det som jag orkar. Alla gör vi våra val, och jag skäms inte över något, för jag har verkligen gjort och försökt nå ut till pappa. Men mina krafter är helt nere i botten, så orkar inte vara ledsen för det här också varje dag.
Jag är såååå arg....och besviken och ledsen! Och sååå trött varje varje dag! så förbannat tråkigt nu, vet att det är dags att försöka bli gladare men det e fan inte så lätt. Att höra ens äldsta dotter säga just det:-Mamma, du e aldrig glad :(
....ja vad ska jag säga!!!!!