Mormor...var är du nu?

 
Jag kommer ihåg så väl hur ledsen Alicia var på begravningen, hon satt hos oss och tårarna bara rann på henne och hon kunde inte hålla tillbaka sina känslor utan hon grät högt och hon ville sitta så nära som det gick i Johans knä. Det var och är fortfarande många frågor om mormor, svårt ibland att veta vad man ska säga. De första månaderna efter mamma dött så grät båda tjejerna varje kväll och kom och satte sig i mitt knä. Var jag ledsen så kom dom till mig, klappade mig på kinden och sa:- Mamma, du är ledsen för mormor. Och så kom deras tårar. Vi pratade om hur mycket vi saknade hennes goa pussar och kramar och hur glad hon blev varje gång hon såg oss. Så samtididgt som jag själv ska bearbeta det här så har jag även 2 döttrar som behöver mitt stöd och min kärlek. Vissa gånger så var det knappt jag orkade finnas där, för jag blev så ledsen själv varje gång mormor drogs upp. Men att finnas där och ge pussar och kramar, det har jag alltid orkat.
 
Jag har alltid varit noga med att berätta för barnen varför jag varit ledsen, så dom inte känner att det är något de har gjort eller att det ska vara deras fel. Alltid alltid sagt att jag är ledsen för att mormor inte finns här och berättat hur mycket jag saknat henne. Barnen har frågat var mormor är, och jag har sagt i himlen. Att mormor finns där uppe och att dom alltid kan prata med henne, för hon hör dom. Alicia har sagt då att hon kanske hör oss men hon ser ju oss inte...då har jag sagt att hon visst ser oss. Och att hon är här och hälsar på oss. Att höra att mormor missar min första skoldag från Alicia nu i höstas, det tog hårt på mig. Så ledsen jag blev, för jag vet att mamma hade varit här med Alicia om hon hade funnits här...hon hade varit med på Alicias första skoldag <3 
 
Alva har alltid koll på vad som är mormors saker. Det är ofta idag som jag har något av mammas klädes plagg på mig. Har alltid känts bra att ha det och jag har några tröjor i garderoben som jag inte använder, för dom luktar fortfarande mamma. Alva har alltid påpekat att jag har mormors linne på mig eller mormors byxor. Hon har velat lukta på mormors parfym när jag har tagit fram den inne på toaletten och jag har då sett hur hon skinit upp i hela ansiktet, för det luktar ju mormor. Att veta att mina barn inte har sin älskade mormor här längre, det är jag så otroligt ledsen och förbannad över. Alicia har en mjukishund nära sig varje varje kväll och natt, en hund hon fick av mormor när Alva var nyfödd. Den betyder så mycket för henne och jag är glad över att hon har den. 
 
                                   Så glad hon är över sin kära hund mamma...
 
Nu ligger mamma vid en asklund...faktiskt på den finaste platsen av dom alla där, konstigt nog! Nära det lilla vattnet där och i mitten av hela lunden. Kändes bra att se det! Varje gång under det här året som vi kört till "mammas hus", så har vi alltid först kört inom asklunden, lagt en hand där mamma ligger och tänt ett ljus. Alltid lika sorgligt när jag ser mina barn ligga ner där på gräset  och ge mormor en kram. Kommer nog aldrig kännas lättare! Jag skriver alltid en hälsning till mamma på ljuset och barnen målar något på sitt ljus till henne. Dom springer alltid in på kyrkogården och säger hej till henne och tittar på vattnet en liten stund. Innan vi senare säger hej då till henne och kör ut till gamlamormor och fikar eller hälsar på syrran en stund.
 
                                                        Sista julen med mormor 2012
 
 
Vi kommer för alltid sakna dig mamma....och mina tjejer sin mormor <3 <3 <3 <3
Du finns i våra tankar VARJE dag...
 
 

 
 
 
Sanna i Vittsjö
2016-08-04 @ 10:54:19

Åh Lotta. Nu e det extremt längesedan vi sågs men jag tänker ofta på dig. Sitter i läser vad du har skrivit o gråten kommer vara mer o mer. Jag inte hittat dig förrän nu,så overkligt det är. Du hade den coolaste o snyggaste o snällaste mamman o jag slår vad om att du tar efter henne i allt det där. Vill bara skicka en stor kram till dig.💖




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

enangeltillmamma.blogg.se

Min bästa vän och mamma- Följt dig genom 5 tuffa år med cancern. Samtidigt som jag brottats med så mkt annat negativt som hänt på en och samma gång. Och jag frågar mig själv varje dag: Varför!? Kommer jag någonsin att må bra igen? Och varför är psykisk ohälsa ett så laddat ämne? ********************************************* "Var inte rädd för att se sörjande gråta. Vi är inte arga. Vi saknar en vi älskar"

RSS 2.0