En jul till utan dig...

Ångesten har kommit tillbaka, likaså illamåendet som jag hade varje dag i mer än 1 år. Finns bara ett svar på varför tror jag : Julen! Mamma älskade julen, vi stannade alltid flera dagar och hjälptes åt att fixa och förbereda i mammas kära hus. Vi klädde granen ihop, samtidigt som mamma alltid satte på sin julskiva. Ett minne jag har som liten men även som vuxen och tillsammans med mina barn, nåt dom gjorde med mormor <3 
Jag försöker hålla vissa traditioner vid liv, exempelvis så vet jag att mamma alltid bakade drömmar till jul, jag vet hur mkt lillebror älskade dom. Så nu har jag bakat drömmar, som väntar här hemma till bland annat lillebror. Små glimtar av mamma ska här finnas här hemma, varje varje jul. Även om hon inte är här och vi inte kan se henne...så ska hon ändå vara med här i hjärtat och små saker runt omkring här i huset. Hennes älskade fåglar som hon var så rädd om, dom hänger i vår gran varje jul. Mina tjejer har små saker som dom plockat från mammas hus här hemma och vårdar dom försiktigt och pratar om mormor och hur mkt dom saknar henne. 
 
Svårt att förklara saknaden, men det gör liksom ont i hela bröstet när jag tänker på mamma. Svårt att förklara känslan för någon som inte har förlorat någon de älskar så. Trodde aldrig att det skulle eller kunde göra så här ont och jag undrar när jag ska bli pigg igen, kunna minnas min fina mamma bara över de positiva sakerna, inte allt det som hände sista månaden eller för den delen hur hon såg ut i det sista. Visste så väl att hon inte ville att vi skulle se henne så, och det önskar jag att ingen ska behöva göra. Samtidigt som det inte fanns nåt val, för det är väl klart jag skulle vara bredvid hennes sida....den sista tiden i min mammas liv. Hur tufft det än har varit! Jag ångrar det inte. 
 
"Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen" 
 
Mamma... Jag skriver till dig! Du anar inte hur stor saknaden är. Tänker på dig varje dag! 
Jag är ärligt talat inte rädd för döden alls, när den än nu kommer, så vet jag ju att jag får träffa dig. 
Vet ej när, vet ej var, men vi ses igen nån vacker dag. 
 
Kramar A och A varje dag extra mkt och extra hårt, den sista kramen är alltid från dig :) 
 
.                                            
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

enangeltillmamma.blogg.se

Min bästa vän och mamma- Följt dig genom 5 tuffa år med cancern. Samtidigt som jag brottats med så mkt annat negativt som hänt på en och samma gång. Och jag frågar mig själv varje dag: Varför!? Kommer jag någonsin att må bra igen? Och varför är psykisk ohälsa ett så laddat ämne? ********************************************* "Var inte rädd för att se sörjande gråta. Vi är inte arga. Vi saknar en vi älskar"

RSS 2.0